I-landsproblem
Jag hänger hellre mig själv än tvätten!
Mondays are blue (ibland)
Besökte Gynning x2 vernissage och drack kaffe på Ystad Saltsjöbad, avslutade med en långfika hemma hos Elin igår. En väldigt ljus och blå dag, även om vädret vär det motsatta.
Detsamma
Jobbvecka
Har sett fram emot en veckas ledigt sedan jag vet inte när, men efter tre fria dagar var jag så fruktansvärt rastlös. Då är det tur att grisarna alltid finns kvar och behöver pysslas med, så det blev en veckas jobb istället!
Jag trivs dock så himla bra, har världens bästa chef och goaste arbetskompisar. Tiden bara rusar iväg och jag blir alltid lika vemodig när det är dags att återvända till skåne. Men det är väl tur att det inte är tvärt om!
Jag trivs dock så himla bra, har världens bästa chef och goaste arbetskompisar. Tiden bara rusar iväg och jag blir alltid lika vemodig när det är dags att återvända till skåne. Men det är väl tur att det inte är tvärt om!
Frost
Hade planerat en springtur med Tuva innan frukost idag. Tappade dock lusten när jag såg att det fortfarande var flera minusgrader ute. Satte i mig frukost och så får det bli långpromenad istället.
Saknar alltid hundarna så fort jag inte är hemma. Längtar till studenten, då skall jag flytta och labradoren får förmodligen följa med!
Vindkraft och vargar
Efter två veckors ständigt studerande från tidig morgon till sen kväll har jag äntligen tagit påsklov. Idag var jag och pappa uppe i skogen och tittade på de nya vindkraftverken, jag blir så himla imponerad. Tänk att det finns människor och maskiner som kan ställa upp 150 meter höga monster med över 20 ton yttre rörliga delar. Och att man kan få både ekonomisk och miljömässig vinst på det.
På vägen ledde samtalsämnet, likt sysselsättningen, till naturen, framförallt skogen och dess invånare. Inte sällan dyker den diskussionen också fram på lektionerna. Senast i fredags berättade en klasskamrat om WWF och deras arbete. Jag kan inte annat än att hålla med om hennes resonemang att utan vår planet med dess natur och mångfald, skulle inte vi människor existera, och därför måste vi ta väl hand om den. Hur detta skall ske har de flesta av oss tyvärr väldigt olika åsikter.
Rovdjurspolitik och jakt är förblir ett hett ämne, och en annan klasskamrat påstod att vi människor saknar rätt att avgöra vilka djur som skall leva eller dö; de var här först och har därför en större rätt till jorden än människan. Samtidigt diskuteras det hur man skall lyckas bota de tusentals människor som varje dag drabbas av malaria, aids eller hungersnöd. Man skall skänka pengar till det ena och det andra, så mycket som möjligt-så ofta som möjligt. Forskning och bistånd är det enda sättet att rädda alla.
Då frågar jag mig själv, kan vi rädda alla? Ifall de råttor som ivrigt diskuterades 2011, de som åt upp svältande och oförsvarbara människor lika stor rätt som oss att leva, varför ville man då avliva dem? Varför lät kommunpolitiker på allmän begäran rävarna bli flera inne i stan, för att sedan anställa yrkesjägare när man insåg att de ställde till problem? Vad skall vi göra när vi har räddat tigrarna i asien en gång, och antalet återigen minskar på grund av brister i miljön? Vad gör vi när de svenska vargarna har blivit så många att de breder ut sig även vid tätorter, och det är dina utegående tamdjur som blir föda?
Det enda långsiktiga svaret på detta, vore att begränsa vår egen art. Att enbart låta ett litet slumpmässigt eller utvalt folk leva vidare, i nu möjlig harmoni med naturen. Naturlig natur. Men det får man inte föreslå, för då är man politiskt inkorrekt.
På vägen ledde samtalsämnet, likt sysselsättningen, till naturen, framförallt skogen och dess invånare. Inte sällan dyker den diskussionen också fram på lektionerna. Senast i fredags berättade en klasskamrat om WWF och deras arbete. Jag kan inte annat än att hålla med om hennes resonemang att utan vår planet med dess natur och mångfald, skulle inte vi människor existera, och därför måste vi ta väl hand om den. Hur detta skall ske har de flesta av oss tyvärr väldigt olika åsikter.
Rovdjurspolitik och jakt är förblir ett hett ämne, och en annan klasskamrat påstod att vi människor saknar rätt att avgöra vilka djur som skall leva eller dö; de var här först och har därför en större rätt till jorden än människan. Samtidigt diskuteras det hur man skall lyckas bota de tusentals människor som varje dag drabbas av malaria, aids eller hungersnöd. Man skall skänka pengar till det ena och det andra, så mycket som möjligt-så ofta som möjligt. Forskning och bistånd är det enda sättet att rädda alla.
Då frågar jag mig själv, kan vi rädda alla? Ifall de råttor som ivrigt diskuterades 2011, de som åt upp svältande och oförsvarbara människor lika stor rätt som oss att leva, varför ville man då avliva dem? Varför lät kommunpolitiker på allmän begäran rävarna bli flera inne i stan, för att sedan anställa yrkesjägare när man insåg att de ställde till problem? Vad skall vi göra när vi har räddat tigrarna i asien en gång, och antalet återigen minskar på grund av brister i miljön? Vad gör vi när de svenska vargarna har blivit så många att de breder ut sig även vid tätorter, och det är dina utegående tamdjur som blir föda?
Det enda långsiktiga svaret på detta, vore att begränsa vår egen art. Att enbart låta ett litet slumpmässigt eller utvalt folk leva vidare, i nu möjlig harmoni med naturen. Naturlig natur. Men det får man inte föreslå, för då är man politiskt inkorrekt.
