Emelie Nilsson

Jag saknar mina hundar, människans bästa vän.

De som känner igen dig även ifall man varit borta i veckor, och alltid vet när man är på väg hem igen. Som kan hålla fast i dig hela kvällen och som alltid möter dig med ett leénde även om klockan är fyra på morgonen. Som följer efter vart du än går, och kan gå sin egen väg men alltid återvänder. Och som sitter vid dörren, vaktar och gnyr när de vet att du är på väg bort igen, utan att någonsin klandra dig.